Den med frågorna
Sprout får syn på den udda luckan, frågar varför porten finns där och hittar omvägen innan någon ens hunnit säga ”var försiktig nu”.
Sprouts pratbubbla: Tänk om svaret gömmer sig bakom den där klossen?
Före nästa drag
Sprout går inte förbi ett pussel. Sprout undersöker det. Varför har den här klossen knoppar? Varför matchar den där porten? Vad händer om vi provar det som Peach nyss bad oss att inte prova? Svaren är inte alltid användbara, men de är nästan alltid intressanta.
Storögd, varm och alltid en upptäckt ifrån två hopp och en snurr. Sprout finns inte där för att lösa spelplanen åt dig, bara för att göra rummet vänligare medan du hittar vägen igenom.
Sprout börjar med den del som alla andra frestas att hoppa över: att titta noga. En färg, en form, en lucka, en enda knopp. Vilken som helst av dem kan vara en ledtråd, och Sprout blir förtjust över att möta dem alla.
Sprouts regel: en bra fråga ger nästa drag någonstans att ta vägen.
Den självklara vägen är blockerad, så Sprout provar den som ingen har märkt ut. Det tar längre tid. Men den avslöjar också ett hörn, en färgmatchning och ett sätt att hjälpa nästa kloss ut. Ibland belönar en spelplan ett tålamod som liknar nyfikenhet väldigt mycket.
En felsväng kan ändå peka på något som är värt att lägga märke till.
Sprout lär sig att en upptäckt är roligare när den delas. Ett nytt knep blir en gemensam fest, en knepig spelplan blir en berättelse, och den minsta fråga kan bli någon annans modiga första drag.
Sprout håller byn lekfull, även när lösningen är allvarliga saker.
